usch, jag tror det här kommer bli ett lite deppigt inlägg, känner mej inte så överdrivet glad just nu.
jag vet inte rikigt vad jag ska skriva, jag menar allt känns lite konstigt just nu., jag vill att allt ska vara som i början, när allt var spännande, och man verkligen mådde bra !, men det kanske är sant,
 
det finns ingenting som heter föralltid .

visst det var något jag hoppades på och hoppas på, ibland önskar man att personer bara vaknar upp, och inser vad de gör, och att dom kan ändra på sig, att det inte bara är något som de säger att dom ska göra. jag önskar att allt bara kan lösa sej, att man slipper få vara ensam, ensam och svag, känns det som. visst jag var fett förbannad ibörjan och visst jag är det fortfarande, men jag väntar på en förklaring. jag är inte en sån person som dömmer någon rakt av, alla får sina chanser. och jag vet att de flesta kanske är körda, men det skulle kunna ordna sig, bara man FÖRSÖKER, och du kan göra allt bra igen, okej det kommer ta tid att övertyga mej men jag saknar faktiskt dej . jag behöver det. jag behöver din kärlek. jag behöver de gånger du hade tid för mej.
uusch jag känner mej så dum och idiotisk ,men jag vägrar gråta över dej, och jag vägrar vara svag, vill du inte mer så fine, då går jag helt enkelt vidare. det känns inte som samma sak endå, som de säger i oth : jag saknade dej, men jag visste att du inte saknade mej, så på något sett slutade jag sakna dej.
jag vet inte, så kanske det inte är helt. men was it all that easy to just put aside all your feelings?

nej ja vet inte riktigt vad jag ska skriva. jag vill bara att du ska rätta till saker och ting igen. om du fortfarande vill. men då ska du göra det från hjärtat, och försöka,. då är det inte bara jag som ska det.

känslor svalnar inte så snabbt.

people always leave and those who stay are the real people in your life .. stannar du ?